”I slutändan är det samspelet mellan politik och kapital som avgör om vi lyckas.”

Investeringar innebär en risk.
Av: Natalie Westermark

Kan du berätta om din roll som Head of Climate and Environment inom Storebrand Asset Managements Risk- och ägarstyrningsteam?

Min roll handlar till stor del om att identifiera och analysera hur klimatförändringar, naturförlust och miljöutmaningar kan påverka företag, marknader och långsiktigt värdeskapande för våra kunder.

Jag arbetar med att integrera klimat- och miljöhänsyn i investeringsprocesser, riskbedömningar och aktivt ägande. Jag har också varit involverad i att utveckla och forma Storebrands policyer relaterade till klimat och miljö. Dessa policyer utgör grunden för hur vi arbetar med investeringar, aktivt ägande, företagsdialog och riskhantering inom dessa områden.

Ditt arbete innebär också dialoger med myndigheter och branschorganisationer i utvecklingen av ramverk, vad hoppas du kunna påverka?

Ja jag arbetar även med att påverka och ge inspel till politiska processer som kan ha betydelse för hållbar finans. Vilket innebär att bidra till utvecklingen av ramverk och marknadsstandarder relaterade till klimat, natur och hållbar finansiering och att delta i dialoger med myndigheter och branschorganisationer

Genom detta arbete strävar vi efter att bidra till ökad transparens och mer robusta marknader som stödjer den nödvändiga övergången till en lågutsläpps- och naturpositiv ekonomi. Målet är att bidra till långsiktig och ansvarsfull värdeskapande genom att säkerställa att både investerare och företag är bättre rustade att hantera klimat- och naturrelaterade risker och möjligheter.

 

 

Du har jobbat med miljöfrågor i över 20 år, vad är det som har blivit mer aktuellt nu än för 20 år sedan inom ditt arbetsfält?

Det som kanske har förändrats mest är att investerare och företag i allt högre grad ser klimat- och naturrelaterade utmaningar som finansiella risker och möjligheter, inte bara som hållbarhetsfrågor. Vi ser också betydande framsteg inom reglering, rapporteringskrav och förväntningar från kunder, investerare och myndigheter.

En annan viktig förändring är den ökade uppmärksamheten på natur och biologisk mångfald. För 20 år sedan handlade mycket av diskussionen om klimat. Idag ser vi en ökande förståelse för att klimat och natur är nära kopplade, och att förlusten av natur kan få stora konsekvenser för ekonomi, samhälle och investeringar.

Samtidigt har kunskapsbasen blivit mycket starkare. Vi har nu bättre data, tydligare vetenskapliga bedömningar och mer avancerade verktyg för att bedöma hur klimat- och miljöutmaningar påverkar företag och investeringsportföljer. Detta innebär att vi kan arbeta mer systematiskt med både investeringar, aktivt ägande och policyutveckling än vad som tidigare var möjligt.

Du har varit med och grundat och driver miljö- och klimatfrågor för Storebrands räkning i flera internationella organisationer. * Är det något du är extra stolt över som ett av dessa organ genomfört och som hjälpt investerare att tyda klimat-naturrisker i sina investeringar? 

Det jag kanske är mest stolt över är att ha hjälpt till att lyfta fram vikten av policyarbete på investeraragendan. När jag började inom finansbranschen var det mycket mindre vanligt att investerare engagerade sig i dialog med myndigheter och systematiskt arbetade för bättre ramvillkor. Genom initiativ som Investor Policy Dialogue on Deforestation (IPDD) har investerare med Storebrand vid rodret gått samman för att föra en konstruktiv dialog med myndigheter i flera länder om de bakomliggande orsakerna till avskogning och hur policyer kan bidra till att minska risken för naturförlust och klimatförändringar.

Jag är också stolt över att Storebrand har bidragit till att utöka det vi sätter i "E" inom ESG. Under många år handlade miljöarbetet nästan uteslutande om koldioxid och klimat. Samtidigt blev det allt tydligare att klimat, natur, avskogning, vattenresurser och ekosystem är nära sammankopplade, och att investerare behöver förstå dessa relationer för att effektivt kunna hantera risker. Under de senaste åren har det därför varit mycket motiverande att se hur naturen har höjts till en högsta prioritet för investerare. Genom arbete med och stöd för initiativ som Taskforce on Nature-related Financial Disclosures (TNFD) och Nature Action 100 har investerare fått betydligt mer konkreta och praktiska verktyg för att identifiera, bedöma och följa upp naturrelaterade risker i sina portföljer. Det som tidigare var ett ganska abstrakt ämne håller nu på att bli en integrerad del av investeringsbeslut och ägandepraxis.

Det visar vad som är möjligt när investerare mobiliserar tillsammans. Genom att bygga gemensamma förväntningar, utveckla standarder och påverka både företag och regeringar kan vi skapa förändringar som ingen enskild investerare skulle ha kunnat göra ensam. Jag är mycket stolt över att ha varit en del av det.

 

 

Du har sagt att politiken är helt avgörande om finanssektorn ska kunna spela sin roll i hållbarhetsomställningen, vilka politiska styrmedel behövs för det?

Politiken är avgörande eftersom finanssektorn ensam inte kan leverera den omstrukturering vi behöver. Investerare kan fördela kapital och utöva ägande, men det är myndigheterna som sätter spelreglerna för ekonomin.

Det viktigaste är därför långsiktiga, förutsägbara och ambitiösa ramverk som ger företag och investerare tydliga signaler om vilken riktning samhället bör utvecklas. Detta gäller både klimat- och naturpolitik. För klimatet inkluderar detta effektiva koldioxidpriser, utsläppsregler och policyer som gör det lönsamt att investera i lågutsläppslösningar.

Jag anser också att transparens är avgörande. Investerare behöver tillförlitlig information om hur företag hanterar klimat- och naturrelaterade risker och möjligheter. Därför är utvecklingen av rapporteringsstandarder och ramverk viktig.

Är det här gemensamma initiativ blir viktiga? 

Ja samtidigt måste vi inse att många av de utmaningar vi står inför är systematiska. Ingen investerare kan lösa avskogning, förlust av biologisk mångfald eller klimatförändringar ensam. Därför behöver vi policyer som tar itu med de underliggande orsakerna till dessa problem. Det är också därför jag har varit angelägen om att lyfta fram policyarbete på investeraragendan. Med initiativet (IPDD), som jag nämnt redan, har investerare gått samman för att föra dialog med myndigheter om hur politiska instrument kan minska avskogning och naturförlust.

I slutändan är det samspelet mellan politik och kapital som avgör om vi lyckas. När myndigheterna sätter tydliga mål och ramar kan finanssektorn bidra med kapital, innovation och ägande till den nödvändiga omstruktureringen. Det är då vi kommer att ha störst effekt.

Vi har i en tidigare intervju för ett par år sedan diskuterat att bristen på data var ett hinder för viss rapportering. I och med den utveckling som skett inom AI har ni mer och bättre åtkomst av data från bolagen nu?

Ja, situationen är betydligt bättre idag än för bara några år sedan. Vi har mer data, bättre rapportering och mer standardiserade ramverk som gör det lättare att jämföra företag. Initiativ som Task Force on Climate-Related Financial Disclosures (TCFD), TNFD och nya rapporteringskrav har hjälpt till att höja kvaliteten och tillgängligheten på data. Samtidigt skulle jag säga att utmaningens natur har förändrats. Tidigare handlade det ofta om brist på data. Idag handlar det lika mycket om kvalitet, konsekvens och hur data kan användas i beslut. Särskilt inom naturområdet finns det fortfarande utmaningar relaterade till metodologi, jämförbarhet och täckning.

Tillgång till bättre data har gjort det möjligt att identifiera mönster och risker som tidigare var svåra att se. Det är särskilt användbart vid analys av komplexa värdekedjor, naturliga effekter eller fysiska klimatrisker över många företag och marknader. AI kan hjälpa att bearbeta större mängd data, men AI löser inte dataproblemet ensam. Kvaliteten på analyserna beror fortfarande på kvaliteten på den underliggande datan. Därför är god företagsrapportering och tydliga standarder fortfarande avgörande.

 

 

Och hur påverkar det era bolagsdialoger och påverkansarbete?

Detta påverkar våra företagsdialoger på flera sätt. För det första gör bättre data- och analysverktyg det möjligt för oss att ställa mer specifika och precisa frågor. Tidigare handlade dialogerna ofta om huruvida företag insåg en risk. Idag kan vi i större utsträckning diskutera hur risken hanteras, vilka mål de har satt upp och hur framstegen faktiskt ser ut.

Vi kan också lättare identifiera vilka företag som är mest exponerade för vissa klimat- och naturrisker genom sina värdekedjor. Detta innebär att ägandearbetet är mer riktat och riskbaserat.

Samtidigt har förväntningarna på företagen ökat. Investerare förväntar sig inte längre bara övergripande ambitioner, utan även konkreta planer, mål, styrningsmekanismer och rapportering om resultat. Detta gäller både klimat och natur.

Hur har utvecklingen inom naturområdet förändrat dialog och påverkansarbete?

Inom naturområdet har utveckling varit särskilt viktig. Tidigare var det svårt att ha en strukturerad dialog om naturen eftersom både investerare och företag saknade en gemensam ram och språk. Med TNFD, Nature Action 100 och bättre tillgänglig data har vi en mer konkret utgångspunkt för dialog. Vi kan diskutera ämnen som avskogning, vattenberoende, markanvändning och påverkan på ekosystem i större utsträckning som finansiella risker, och inte bara som hållbarhetsfrågor.

Det har också stärkt möjligheten till kollektivt investerarinflytande. När investerare har tillgång till mer jämförbar data och gemensamma förväntningar blir det lättare att samordna dialoger med företag och mobilisera kring systemiska utmaningar. Detta innebär att vi kan vara tydligare både i vår dialog med företagen och i våra ansträngningar att främja bättre policyer och marknadsstandarder.

När Storebrand AM startade med hållbara investeringar 1995 så var det en av få kapitalförvaltare som hade det som ledord. Idag är det näst intill hygienfaktor för att möta kundernas krav. Vad tycker du krävs idag för att fortsatt vara i framkant inom hållbarhet som kapitalförvaltare?

De flesta kapitalförvaltare idag har integrerad hållbarhet i en eller annan form. Om du vill vara i framkant måste du ha förmågan att identifiera långsiktiga risker och möjligheter innan marknaden gör det, kunna visa verklig påverkan och samtidigt arbeta för utveckling av processer och policyer.

För mig handlar detta om tre saker. För det första måste hållbarhet vara fullt integrerad i investeringsbeslut och riskhantering, inte ha en separat funktion. För att på så sätt tidigt kunna identifiera potentiella risker kopplat till hållbarhet. För det andra måste ägandet användas aktivt, både i dialogen med företag och genom samarbete med andra investerare kring systemiska utmaningar som klimatförändringar och naturförluster. För det tredje måste kapitalförvaltare våga se bortom enskilda företag och engagera sig i de ramvillkor som formar marknaderna. Klimatförändringar och naturförlust är till stor del systemiska utmaningar som inte kan lösas enbart genom företagsdialog. Därför tror jag att policyarbete och investerares dialog med myndigheter kommer att bli allt viktigare i framtiden.

Har du någon hjärtefråga inom ditt arbete som du brinner lite extra för?

Det är att arbeta i skärningspunkten mellan finans, miljö och samhälle. Vi arbetar inte bara med siffror och riskanalyser, utan också med frågor som har stor betydelse för människor, natur och ekonomin som helhet.

Jag har alltid fascinerats av hur finans kan användas som ett verktyg för att påverka samhällsutveckling. Investerare är inte bara passiva kapitalgivare. Kapitalflöden, investeringsbeslut och aktivt ägande påverkar hur företag fungerar, vilka lösningar som tillåts växa fram och hur vi hanterar utmaningar som klimatförändringar och naturförluster.

Sommarens extremt höga temperaturer i Europa, enorma skogsbränder i flera länder och en glaciär- och bergskollaps som orsakade störtfloden i Nepal, är de händelser som visar att klimatfrågan måste sättas än mer i fokus?

Ja, jag tycker att dessa händelser är en tydlig påminnelse om att klimatförändringar inte är ett framtida scenario, utan något vi redan upplever konsekvenserna av. När vi ser rekordhöga temperaturer, mer intensiva skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser understryker det hur viktigt det är att hålla klimatet högt på agendan.

För investerare är detta inte bara en miljöfråga, utan också en riskfråga. Fysiska klimatrisker påverkar redan värdekedjor, infrastruktur, råvarupriser och företagens förmåga att verka. Samtidigt ökar kostnaderna för att inte handla.

 

 

United Nations Environment Programme (UNEP) publicerade den 2 september 2026 en ny rapport som heter "Limiting Overshoot"**. Där budskapet är att världen sannolikt kommer att passera 1,5 °C uppvärmning inom de närmaste åren, men att det fortfarande går att begränsa hur stor och utdragen överskridningen blir och på sikt återgå till under 1,5 °C. Vad är det främsta som måste till för att vända utvecklingen med uppvärmningen?

Jag tror att det viktigaste är att inse att vi inte längre diskuterar om klimatförändringarna sker, utan hur snabbt vi kan minska utsläppen och begränsa konsekvenserna. Även om forskare bedömer att vi kommer att överskrida 1,5-gradersmålet innebär det inte att Parisavtalet har spelat ut sin roll. Tvärtom kräver det en snabbare omställning, och framför allt politiska riktlinjer som är tydliga och långsiktigt förutsägbara. Historien visar att när myndigheter sätter upp tydliga mål och stabila ramverk svarar både näringslivet och kapitalmarknaderna. Vi behöver starkare incitament för utsläppsminskningar, en snabbare utbyggnad av ren energi och investeringar i den infrastruktur som krävs för att stödja omställningen. 

Ur ett investerarperspektiv är det också viktigt att vi fokuserar inte bara på utsläppsminskningar, utan i mycket större utsträckning på klimatanpassning. Investerare måste därför förstå hur fysiska klimatrisker påverkar företag, värdekedjor, infrastruktur och lokala samhällen, och sätta förväntningar på att företag ska stärka sin motståndskraft. Anpassning är inte ett alternativ till utsläppsminskningar, utan ett nödvändigt komplement. Även om vi lyckas i övergången måste vi vara förberedda på ett klimat som redan förändras. 

Du ska åka till CBD COP17 för Biologisk mångfald som arrangeras i Jerevan i Armenien den 19–30 oktober. Vilken roll har du och Storebrand där?

Jag är medordförande för policyarbetet vid Finance for Biodiversity Foundation och leder investerardialogen i förhandlingarna för över 200+ globala finansiella institutioner och investerare. Deras samlade förvaltade kapital uppgår till 23 biljoner euro, cirka tolv gånger större än den norska oljefonden.

Detta är tredje gången jag har denna roll, och jag ser det som både ett stort förtroende och ett betydande ansvar. Det faktum att Storebrand kan representera en så bred internationell investerargemenskap visar att vi har byggt upp en stark röst inom natur, klimat och hållbar finansiering.

Under COP17 kommer vi att följa förhandlingarna på nära håll, där vi har en plats vid förhandlingsbordet och en tydlig röst för hållbar finans. I tillägg kommer vi att representera Storebrand AM i flera paneldebatter och evenemang under konferensen. Särskilt kommer vi att dela med oss av våra erfarenheter inom aktivt ägande och data, områden där vi ligger i framkant.

Detta ger oss en viktig möjlighet att lyfta investerarnas perspektiv i naturförhandlingarna, dela erfarenheter från vårt arbete inom natur och biologisk mångfald och hjälpa till att bygga broar mellan finanssektorn, näringslivet och beslutsfattare.

Och slutligen, vad är din förhoppning att mötet ska leda till?

Jag hoppas att COP17 blir en vändpunkt när det gäller genomförandet. FN:s globala översyn av framstegen med naturavtalet visar en betydande skillnad mellan de ambitioner som antagits i Kunming-Montrealavtalet och den faktiska uppföljningen av ländernas planer och policyer. Detta gäller särskilt målen som rör finanssektorn och den privata sektorn. Många länder har ännu inte följt upp de politiska instrument, incitament och regelverk som krävs för att mobilisera kapital och hjälpa företag att stödja naturmålen. Därför hoppas jag att COP17 kommer att handla mindre om nya åtaganden och mer om hur befintliga mål faktiskt kan genomföras i praktiken.

 

 *) Medordförande för Finance for Biodiversity's Public Policy and Advocacy Workstream och sitter i flera rådgivande styrelser, inklusive UN PRI SPRING och Finance for Biodiversity. Var också en del av grundandet av Investor Policy Dialogue on Deforestation (IPDD) och Nature Action 100.

**) UNEP: Världen är på väg att passera 1,5°C global uppvärmning, men kan fortfarande begränsa, anpassa sig till och återvända från högre temperaturer